Hemavan rules

 

Inte förrän nu har jag insett snöns värde. Efter denna i Stockholmstrakten så totalt snöfria vinter så har jag återigen besökt gamla goda Hemavan. Med jobbet, på konferens. På det fantastiska konsultföretaget Alenio har man den goda smaken att undvika snobbställen som t ex Åre. I Hemavan får man alltid vara sig själv en stund.

I år fick man dessutom chansen att manifestera sitt sig-själv-varande för en större krets. Om man beställde en stor stark på Stockstugan så fick man en snygg Norrlands Guld-luva. Helt gratis! Man kan åka till Hemavan för mindre!

F ö åkte vi skidor och hundspann, käkade reninnanlår på Sånninggården. Och konfererade resten av dygnet. Man val’ som döjv!

Snygga miljöbilder finns här.

Blåbär och bira

 

Blåbärsplockning var temat för dagen. Plus lite kontroll av kantarell-läget också. Kantarellerna visade sig vara uttorkade, dock fick vi ihop till en knapp liter som vi stekte upp. De räckte till fyra rostade mackor, med dinkelbröd och Becel en mycket hälsosam måltid.

Blåbär fanns det mer av, som synes. Kajsa plockade för hand, själv använde jag en modern variant av bärplockare. Har ett minne av att dom förr brukade vara tillverkade i plåt med vassa tänder som liksom skalade av blåbären från riset. Numera är bärplockaren, som allt annat, av plast. Tänderna är mjukt avrundade (barnsäkrade?) och dessutom är plockaren produktutvecklad till att ha en sorts broms som stoppar upp bären så att dom inte rullar tillbaks ut igen.

Synd bara att den moderna bärplockaren drar med sig lika mycket ris, blad och annat skräp som den gamla. Man får rensa mycket. Men vad gör väl det när man kan få en kyld pilsner som sällskap? Av Ingela fick jag en ölkylare i present, syns på bilden. Enligt texten på förpackningen håller den burken kyld i 5 timmar. Men vilken pilsner räcker så länge?