Man schin int viller!

När man i Västerbottens inland tror sig vara snyggare eller på annat sätt förmer så är det lätt att man får sig en tilltvålning med ovanstående uttryckssätt. Direktöversatt till neutral rikssvenska betyder det ungefär ”så ser du ut”. Uttalat med en karg västerbottnisk och janteinspirerad tonalitet så förstår man att nåt mer eller bättre blir det aldrig heller. Negativt kan tyckas, men det positiva är att man lätt kan känna att man inte behöver anstränga sig för att se lyckligare/snyggare/mer framgångsrik ut. Särskilt om man är gift, då kan man sammanfatta läget med att ”jag har sitt den jag hava skall!”

I scouterna bryr vi oss inte om det yttre. Och tur är väl det när man ser dessa bilder. Bilden ovan visar 2/3 av Saltsjöbadens Scoutkårs ordförandegrupp. I mitten är det jag, till vänster är det kårordföranden. Det är upp till betraktaren att bedöma vem som är snyggast.

All ungdom är inte motorburen

Så var det sjösättningsdags igen och i år har vi genomfört roddträning med slalomroddsexamen för ungdomarna. I lördags var det dags för sjösättning och då hade vi ett gäng fräscha 13-15-åringar som kunde ro pensionärerna mellan bryggan och båtarna.

Camilla charmade pensionärerna genom att bjuda på kakor och choklad.

 

vårtecken

 

Året har sin gång även i Saltsjöbaden. Nu är det vår igen och därmed är det snart dags för sjösättning. Alltså ska scoutbåtarna rustas och först ut är Maxin som det alltid är mest jobb med. Varje år är det nya tonåringar som ska lära sig hur det går till. Detta år blev det William som fick uppdraget att slipa järnkölen. Det är tur att det finns skyddsutrustning.

I bakgrunden skymtas Ola. Se hur han sliter med arbetsbänken som han köpt till extrapris på Biltema!

 

Att ha ”rätta knycken”

 

Det var väl det han pratade om. Pelle i Saltkråkan alltså, när farbror Melker skulle dra igång utombordaren inne i köket och blötte ner hela golvet på köpet.

I scouterna så är vi förståndiga nog att hålla till utomhus. Men blöta blev vi ändå, både av vattnet som stänkte ur tunnan när 5 utombordare hackade och hostade loss och av svetten som utsöndrades av det myckna snördragandet.

Björn är kårens främste mekaniker och han var den som slet mest med tändstift, växelhusolja och flödande förgasare. Samt startsnörena förstås. Vi andra stod mest och tittade på. Och lyfte och höll i där vi kunde.

Hösten är här

 

Så var det dags för båtupptagning igen. Riktigt höstväder med regn och rusk och blåst var det också. Och förseningar blev det också, av dom fyra gamla snurrorna gick bara två igång. Det var en fyra- och en trehästare och fyrahästaren stannade hela tiden. Trehästaren gick bra, men å andra sidan orkade den inte dra tre båtar i motvinden.

Så vi kom fram alldeles för sent och fick ligga och vänta i skvalpet. Men det var helt okej det också. Alla var nöjda och glada.

 Några fler bilder finns här.