En Klassisk Svensk Midsommar

Midsommar i Tällberg är det svenskaste man kan finna. Såg i nån turistbroschyr att 20 000 firar midsommar därstädes, vilket ska jämföras med de 200 som permanent bor på orten.

Eftersom vi tillhör innefolket så tog vi med oss familjen Törnblom (minus Julia, Jenny var heller inte med) och for till Tällberg. Det regnade något alldeles kopiöst så några 20 000 såg vi  inte till, men det var rätt mycket folk ändå.

Klassisk majstångsresning och dans kring stången blev det ändå. Och tal av Stefan Sauk. Jag hade ingen aning om att han brukade vara i Tällberg, men han är där rätt ofta. Sa han själv.

Ett besök i utkikstornet i Siljansnäs hann vi också med. Så nu har vi snart sett utsikten över Siljan från alla håll.

Bilder finns här.

Våren är social

Nu är det vår (fast just i skrivande stund är det faktiskt sommar här på altanen). På våren går vi ut och umgås med släkt och vänner. I stad likaväl som i skog och mark. Några fler bilder finns här.

USA-minnen som flytt

Det är 33 år sen jag var utbytesstudent i USA. Och inte en gång på alla dessa år har jag träffat Ulf från Kristinehamn, den andre svensken som gick på samma skola som jag. 

Men igår var det dags. Trevlig lunch och så många minnen som man hinner med under en timme. Att minnen har flytt är en lika uppenbar som obehaglig sanning. Och trots att Ulf är ett par år äldre än vad jag är så kom han ihåg grejer som jag inte har en aning om att dom inträffat över huvud taget. Bland annat påstås jag ha hamnat under pistolhot från familjefadern när jag försökt klättra in genom mitt sovrumsfönster en natt när jag glömt nyckeln där i Bellevue, Washington år 1976.

Det, och mycket annat, har jag alltså helt glömt bort. Tack Ulf, för att du friskade upp mitt minne!

Äntligen skridsko!

Det har varit ont om skridskoåkning på ett tag. I fjol gick det bara att åka på juldagen och då var det ändå vatten på isen. Nu har det varit kallt ett längre tag och sjöisarna i Nacka är hur blanka och fina som helst.

Det nya året firades därför på Lundsjön tillsammans med Ulf och Cissi. Samt hundratals andra Saltisbor. På bilden ses Kajsa och Cissi med varm choklad.

Tiden är ingenting 2

Det här Internet verkar aldrig gå över. Och en bra sak med Internet är att man faktiskt kan få kontakt med folk som man har träffat en gång för längesen och som man aldrig trodde man skulle träffa igen.

Gamla klasskompisar till exempel. På bilden ovan ser ni en sådan, han såg helt annorlunda ut när vi gick på Östra Gymnasiet för mer än 30 år sen. Nu bor han i ett land långt borta. Vilket det är kan man få tips om genom mönstret på skjortan.